sussiiis

Något vi oftast får höra inom ridsporten är att ridningen inte är en sport. Man utövar ingen sport, man ÅKER med! Eller kanske en och en annan kläcker ur sig "hästar är inte till för att ridas, de är till för att ätas..". Oftast för att vi ska reagera och motargumentera!

Det man får lägga på minnet är att en sport är en fysisk och mental aktivitet. Ridning är just det! Vem jobbar inte aktivt med kroppen när man försöker få 600kg häst att röra på sig framåt, bakåt, åt sidorna eller göra de där svåra rörelserna, eller kanske till och med hoppa över ett stort maffigt 160-hinder?

"Hästarna gör jobbet, ni glider med på en räkmacka"-Gör vi? En häst är inte, som de flesta tror, en redskapsmaskin som man kan stoppa i en 10kr mynt och sedan få sig en åktur utan dess like i 1h innan det är dax att fulla på med mer 10kr mynt för att glida runt. Det finns hästar som är otroligt snälla och ställer upp för sina ryttare, men med en okunnig på ryggen ett visst antal månader skulle få hästen att från fin ridbarhet sjunka till en mindre bra ridbarhet och hästen skulle tillslut tappa all utbildning och kunskap! Hästar är lata och det krävs enormt mycket jobb och slit för att få en häst dit man vill. Men med rätt matchning med häst och ryttare, rätt utbildning och en enorm skopa med erfarenhet så kan man växa ihop till ett team där häst och ryttare samarbetar och ställer upp för varandra!

Det som är så enormt bra med denna sporten är att vi aldrig blir fullärda! Vi fylls hela tiden på med ny kunskap, ny erfarenhet, mer skicklighet och man blir bara bättre och bättre, men aldrig bäst. Detta gör att vi hela tiden har mål att sträva efter! Men det krävs åratal för att bli riktigt duktig och lyckas och alla som når toppen ska ha en eloge för det arbete de lagt ut, de hästar som de plockat fram det bästa av och däribland finns Rolf-Göran Bengtsson! Vinnare av jerringpriset! En man som är värd att få stå i ramljuset, en man som kämpat och slitit för att komma dit han är idag och med skicklighet plockat fram många, fina fantastiska hästar med rätt utbildning. 
Att påstå att hästen gjorde jobbet är som att påstå att det var Anja Pärssons skidor som tog henne nerför slalombacken och bli vinnare av den tävlingen, det är alltså bara en dålig ursäkt på okunnighet hos en person. Men med rätt utbildning av hästen och rätt vallning av skidorna+en duktig skidåkare på det så förstår man själv att det ligger mycket arbete bakom. 
Jag hade inte fixat att hoppa Ninja La Silla en 160-bana bara sådär, jag hade nog petat var och vartannat hinder mot att jag förmodan lagt hästen fel på en del distanser och jag hade även inte haft den rutinen och utbildning för att vara redo..

Det som skiljer denna sporten mot andra sporter är att vi grejjar med stora, levande individer medans andra far runt på livlösa föremål. Och vet ni vad? Vi grejjar det, vi grejjar att rida en häst som är 10x så tyngre som oss själva och som inte alltid är så samarbetsvilliga. Är inte det tufft? Är inte ridsporten tuff? 

Vi tål mycket skit, vi tål mycket smärta 
för vi har hästar i våra hjärtan! ;)